Inom några dagar ska jag ta iallafall två stora beslut. Och det som grämer mig mest är att jag faktiskt måste ta mig i kragen och just ta besluten själv. Jag måste göra aktiva val, vända mig till andra för hjälp och det är det bara jag som kan göra. Besluten är både omvälvande för mig och min familj, framförallt Love påverkas också av det jag bestämmer mig för.
Det svåraste för mig är att jag är en så analyserande person, men i detta fall finns det faktoider som gör att jag aldrig kan avsluta min analys och det stör mig något fruktansvärt. Än mer att jag trodde att de där besluten om mitt liv var över för ungefär en månad sedan. Men nya möjligheter genererar nya frågeställningar... Jag är även en person som bryr mig mycket om vad andra tänker och tycker och det kan både hjälpa och stjälpa. I många av mina beslut vill jag diskutera och involvera mina nära och kära men trots deras råd kan jag inte bestämma mig. Det finns fortfarande de där avgörande faktoiderna som ständigt går runt och stör mig. OM jag väljer det ena så väljer jag automatiskt bort det andra, och om jag väljer det andra kanske en möjlighet går om intet. Jag har svårt att leva med att veta att jag kanske gjort fel val... och när märker jag det? Jag är en ständig funderare men vill egentligen ge upp och bara flyta med strömmen, för en gångs skull bara se vart det bär om jag inte väljer det säkra alternativet eller det som jag vet att vissa runtomkring mig tycker att jag borde välja.

Snart är det dags, men idag tar jag ledigt från allt. Inatt sov jag inte mer än 2 timmar och jag känner att min kropp och mitt huvud är helt slut av allt velande. I'll be back...