Love har ju kunnat sitta upp ett tag men nu har han minsann lärt sig att sätta sig upp själv också, från krypning och liggande. Han har blivit så himla stor, och på några sekunder bara känns det som.
Idag var vi iväg på babyrytmik i kyrkan och trots att jag inte är någon kyrklig människa får man allt ge cred till dom som ordnar sångstund med dans och fika och lek efteråt. Det är ju ett gyllene tillfälle att prata av sig och för Love att träffa andra barn. Och för att vara helt ärlig tror jag verkligen att Love behöver träffa andra barn. Han är lättpåverkad och blir lätt ledsen när andra barn är ledsna. Dessutom vill man ju alltid att ens barn ska lära sig att inte ta saker av andra barn och hur andra barn beter sig. I värsta och kanske bästa beroende på hur man ser på det och vad som kommer hända så kanske Love börjar dagis efter årsskiftet och jag vill att han ska vara lite härdad om man säger så :P